| Kalfjällets
mycket speciella karaktär gör att bara ett fåtal
starkt specialiserade arter klarar att leva och föröka
sig här. Även i de fjällnära löv- och
barrskogarna råder tidvis kärva förhållanden
och många skogslevande fågelarter befinner sig här
på gränsen av sitt utbredningsområde. Fåglarna
lever här både bokstavligt och bildligt på marginalen
och även små förändringar i livsbetingelserna
kan få avsevärda konsekvenser.
Ånnsjön är sedan 1974 ett Ramsarområde
vilket innebär att här finns ett ur internationellt
perspektiv skyddsvärt våtmarksområde. Sverige
har genom att underteckna Ramsarkonventionen förbundit sig
att skydda och bevara fågellivet i området.
Ånnsjön-Storlien är dessutom ett av ca 70 IBA-områden
i Sverige. IBA står för Important Bird Area, ungefär
"Viktigt fågelområde", och är ett internationellt
projekt som drivs av Birdlife International.
Att Ånnsjön finns upptagen i dessa två projekt
visar hur värdefullt området är, inte bara lokalt
utan också internationellt. Ånnsjöns fågelstations
program för miljöövervakning innebär att vi
årligen följer förekomsten hos för närvarande
närmare sextio fågelarter som häckar i området.
Det gör vi genom återkommande, standardiserade inventeringar
i myr- och fjällmiljöer samt fångst och ringmärkning
av småfåglar i lövskogs- och buskområden
runt Handöl strax väster om Ånnsjön.
Grunden för miljöskyddet utgörs av ett väl
fungerande system för att följa populationsförändringar
hos djur och växter. Efter femton års undersökningar
har vi börjat få den grund som är nödvändig
för att vi ska kunna upptäcka och följa långsiktiga
förändringar i fågelfaunan. Kortsiktiga förändringar
under något eller några år är vanliga och
beror oftast på vädret.
Långsiktiga förändringar kan bero på miljöförändringar
som utdikning av våtmarker, högt betestryck, igenväxning
av åkermark och förändrat skogsbruk.
|
 |
(forts.) Andra orsaker kan vara kvicksilverförgiftning,
försurning eller förändrat jakttryck. Orsakerna
kan finnas i häckningsområdet, övervintringsområdet
eller på viktiga rastplatser efter flyttvägarna.
Av 57 fågelarter som vi någorlunda kan följa
visar hälften (29 st) inga påtagliga förändringar.
Dit hör exempelvis lommarna, de flesta änder, måsar,
mesar, bergfink och sävsparv. Ökat har kanadagås,
trana, myrsnäppa, gluttsnäppa, blåhake och gråsiska.
Minskat har fler (22 st), bl.a. ljungpipare, tofsvipa, enkelbeckasin,
brushane, trädgårdssångare, svartvit flugsnappare
och ytterligare några långflyttande, insektsberoende
tättingar.
Orsakerna är sällan uppenbara och observerade förändringar
måste analyseras och verifieras med kompletterande undersökningar.
När det gäller de insektsberoende tättingarna tror
vi att orsaken är att temperaturen under maj har varit betydligt
lägre i slutet av 1990-talet än den var i början.
|